nicolinagoeslondon

Sedan jag kom hit har jag märkt hur viktigt den sociala biten är. Eftersom jag bara umgås med barn hela tiden måste jag träffa mina kompisar minst två gånger i veckan och prata av mig, annars blir jag tokig. Eftersom alla jobbar på olika tider och bor på olika ställen så är det svårt att få det till att passa. Därför träffas vi inte lika ofta som jag hade velat! tack o lov så gymmar jag och Josse tillsammans och Sofia är oftast inne på msn om man vill prata av sig lite.
Men som nu. Det är morgon, Oli är i skolan och Willis sover. Innan på den här tiden pratade jag med Sofia på msn, men eftersom hon har börjat skolan har jag alltså ingen att prata med! Det börjar alltså att bli grymt ensamt. Kom att tänka på ett avsnitt i Scrubs där Elliot käner sig ensam och en patient sjunger "All by my self, don't wanna be all by my self anymore", känner mig lite som henne just nu, hehe!
Men huvudsaken är väl att jag har kompisar här, jag är inte helt ensam, än;)!