nicolinagoeslondon

Igår åkte jag helikopter över Torekov. Det var så grymt kul!!! Här kommer lite bilder, varsågoda!

Idag gäller det, jag ska springa! Det jag har tränat för nu i tre månader är här. Just nu är jag trött och lite sliten efter gårdagens jobb, men efter lite frukost och lite pepp av familjen ska jag nog komma igång. Jag satsar på en tid runt 27 minuter. Om jag kommer den tiden blir jag mer än nöjd. Mitt rekord hittills är 28 minuter, men det ska slås idag!
Min syster och jag har sprungit loppet en gång tillsammans och hon är klart bättre än vad jag är. Men jag tror att hon hade tagit en förlust hårdare än vad jag gör, hon är ju trots äldre än mig och borde därför vinna (tycker hon).
Ni får önska mig lycka till! Jag ska springa fast att jag får svårt att andas och det känns som om jag ska spy, det är idag det gäller och jag ska inte ge vika för när min kropp såger åt mig att sakta ner. Jag måste vara stark och stå emot! Vi får se hur det går med det ;)

Nu är jag hemma igen. Det är faktskt väldigt skönt att vara tillbaka i lilla Torekov. Det händer inte så mycket här, men jag har familjen att underhålla mig med och det räcker för tillfället. Det är bra att varva ner lite.

I helgen har jag festat lite. I frdags var jag hos Josse i Halmstad, det var askul! Igår kom Josse hit och vi var först hos Sara på fest och sedan stack vi till Madison. Förfesten hos Sara var riktigt bra, tyvärr kan jag inte säga detsamma om Madison.

Jag har jobbat en gång, idag. Det var bara fyra timmar och en liten flicka. En långsam start alltså!

Nu ska jag göra en soppa åt mamma, jag har saknat att laga god mat =)

Det här året har varit det bästa året i hela mitt liv. Så mycket har hänt under den här tiden. Jag har växt som person och lärt känna mig själv. Jag har också träffat en massa underbara kompisar som jag aldig kommer att glömma! (Våra vägar kommer att mötas igen, vi är gjorda av samma skrot och korn.) Jag har tagit hand om två helt underbara barn och jag har fått följa dem ett år av deras liv. Jag har lärt känna två fantastiska föräldrar som blivit mina kompisar och förebilder. Jag har upplevt saker som jag aldrig kommer att uppleva igen. Saker som inte händer någon annan stans än i London. Saker som många människor kommer att uppleva och jag har fått turen att göra det.

Jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner just nu. Det är med både glädje och sorg jag lämnar denna underbara stad och åker till min underbara lilla by. När jag kom hit den första september 2008 känndes det som en evighet tills nu, denna dag. Då var jag bara arton år och hade precis tagit studenten. Jag hade aldrig bott någonstans förutom hemma och inte varit ifrån mina föräldrar mer än två veckor i sträck. Det här var alltså ett stort kliv för mig. Men inte en sekund har jag ångrat mig. Det tog ett tag vid att vänja mig vid London-livet, men när det var gjort gick allting som smort!
Barnen och jag passade bra ihop, likaså föräldrarna och jag. Jag visste att det var en snäll familj jag hamnat i, men det kan ända inte fungera. Tack och lov var det en "perfect match"!

Under hösten umgicks jag mest med Sofia och Josefin, det blev vi tre. Mina föräldrar kom på besök, likaså Malin och Alexander. Jag träffade en massa nya kompisar och jag gick på klubbar i Soho och vid Piccadilly. På torsdagarna var det självklart Slug och någon söndag då och då var det Pitcher som gällde. Veckorna flöt på. Jag hittade ett gym i närheten till mig och jag fick en personlig tränare. Han kom att bliva en bra kompis också.

Julen spenaderades hemma i Torekov. Innan jag åkte hem kom Josefine och hälsade på och efter kom Sara. Jag var i Verbier och åkte skidor och jag hade snöbollskrig med barnen i snöfyllda London. Det var en ovanlig vinter jag fick uppleva i London!

Våren var den härligaste tiden i London. Man kan gå utan jacka och träden är gröna. Barnen kan leka ute och man kan gå på långa promenader. Mamma kom och hälsade på en helg och Paulina kom också. Jag umgicks också med fler kompisar. Liz, Camilla och Malin fanns också med på listan. Vi gick mer och mer ut på fina klubbar där man skulle klä upp sig med klänning och högklackat för annars kom man inte in.

Sommaren är underbar i London. Vad mer kan jag säga? Jag har träffat en till kompis nu de sista veckorna som jag umgås mer och mer med, Malin. Jag solar varje chans jag får. Jag har jobbat mycket de senaste veckorna, men det har bara varit kul!


Nu är min sista kväll som Au-pair här. Ikväll ska vi ut, jag Sofia och Malin. Det ska bli kul! Det är ändå inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara att lämna London, jag kommer ju tillbaka! Om jag inte vetat att jag skulle komma hit igen hade det här inte varit en bra dag, men den 26:e augusti ska jag tillbaka och det glädjer mig!

Jag längtar självklar efter Torekov och det ska bli skönt att komma hem ett tag. Hemmalagad mat och min egen säng, det kan jag inte motstå!

... för den här gången!

Idag har jag jobbat. Jag slutade precis. Det har varit en bra dag. Först tog jag och Malin en fika med de små barnen och sedan på eftermiddagen träffades vi med alla barnen. Tyvärr så har det regnat en hel del idag. Vi fick nästan springa hem ifrån parken i eftermiddags för det öste ner. Barnen satt skönt i vagnen med regnskyddet över och jag puttade på med en hand för att kunna hålla paraplyet i den andra. Jag hade inte det lika bra som dem. 

Ikväll ska jag först till gymmet för att springa lite och ta ett spinning-pass. Jag älskar spinning!
Efter det vet jag inte vad jag ska göra... Jag ska nog gå ut, men jag vet inte med vem och vart. Men det löser sig! Det gör det alltid. Det ordnar sig!

Jag vet inte vart jag ska börja. Igår var helt galet! Vi festa med stjärnor som systararna Williams och Blake. Vi var typ de enda som inte var spelare, tränare eller svinrika. Men vi gjorde festen!

Dagen började med shopping. Hela Oxford street avverkades och jag kom hem mycket fattigare. Locktång, skor, klocka, preseneter, jump-suit, blusar, linne och klänning blev det. Det var faktiskt ett ganska billigt kalas, I love rea!

Efter shoppingen åkte vi hem och gjorde oss iordning. Vi sju åkte vi till Wimbledon för att picknicka i parken och dricka Pim's. Det var så kul. Jag har inte skrattat så mycket i hela mitt liv. Vi lekte en massa olika leker och sjöng svenska låtar hela kvällen. Det var en toppen förfest.
Vid halv elva gick vi till Eclips, ett uteställe i Wimbledon, där alla kändisar skulle vara den kvällen. Vi kom in, tackolov, och sedan stannade vi där hela kvällen tills klockan halv fyra då vi var för trötta för att ens dansa. Jag tittade inte på klockan en ända gång jag bara dansade och snackade med en massa människor. Jag pratade med tennisspelaren Blake från USA. Vi snackade lite om tennis och jag sa att hans backhand inte var så bra. Han skrattade och sedan gick jag. Haha, han var schysst! Båda systrarna Williams var där, men dem pratade jag inte med eftersom det var livvakter runt dem hela tiden. Stället vi var på var väldigt litet så man var nära systrarna hela tiden. Jag träffade en massa sköna människor igår. Många tränare och spelare men också annat roligt folk. Det var så kul!!!

Idag mår jag mindre bra. Har gjort mig iordning för att gå ut, men kom aldrig så långt. Fastnade istället framför tennisen, som vanligt. Jag ska lägga mig tidigt idag, jag har en lång jobbdag imorgon.

Nu står mitt rum helt tomt. Det ser ut som första dagen när jag kom. Det känns väldigt ledsamt att den här tiden snart är slut. Jag har haft en underbar tid och jag har lärt känna mig själv bättre. Det kommer att komma ett längre inlägg om min tid i London som kommer att vara mer genomtänkt. Men just nu sitter jag i mitt tomma rum och önskar att tiden inte gått så fort. Men jag antar att tiden går fortare desto äldre man blir och jag börjar väl att bli gammal... Hehe, eller det är just det jag inte är. Jag är fortfarande bara barnet som har livet framför mig. Jag fick ett bra råd idag av min tränare och det är att inte tänkta alltför mycket på vad jag ska göra utav mitt liv. Jag ska ta det lite som det kommer och vara öppen för allting. Jag ska inte planera för mycket i förväg. Jag har tendens att göra det så nu ska jag försöka att låta bli. Jag ska helt enkelt: Go with the flow. Och mamma bli inte för stissig nu, jag ska självklart utbilda mig och så, men då ska jag vara säker på vad jag vill läsa och jag ska inte välja den enkla vägen bara för att jag inte vågar ta mig an en utmaning.
Med det sagt ska jag snart på ett spinning pass och senare hem till Malin!

Förresten mamma, vad sägs om ett "träningsläger"  i sommar som jag håller i? Nu när jag kan allting om träning så ska jag föra det vidare. Du kan bli min lärjunge.

Jag vet, dålig uppdatering den senaste veckan, men jag har faktiskt varit upptagen!
Jag har jobbat mycket och när jag inte har jobbat har jag varit ute i det fina vädret. Det går inte att motstå!

Så vad ska jag skriva om idag då? Jag har börjat packa och mitt rum ser ut som ett bombnedslag. Jag ska bo i Willis rum i helgen eftersom Catherine och Marc får besök och de ska bo i mitt rum. Jag klarar mig, jag hade ändå inte tänkt att vara hemma så mycket i helgen.

Förresten, jag har sett min första kändis i London. Det var inte mindre än Katie Price, aka Jordan. En nakenmodell som är känd för sin dokusåpakarriär och sin egen reality show med maken Peter Andre. Jag stod och väntade på en kompis när hon körde förbi i sin vita Jeep. Fönstret var nerrullat och hon stannade för rött ljus precis bredvid mig. Jag kollade åt det hållet för att det var en speciell bil och när jag kollade in genom fönstret såg jag att hon kollade på mig. Våra blickar möttes och sedan kollade jag bort lite genant. Efter hon hade åkt skrattade jag lite för mig själv och var väldigt nöjd. Jag hade sett min första kändis i London!

... för dålig uppdatering. Fick ett klagomail av mamma precis, och ja, jag har kommit hem fr¨ån Wimbledon!

Det är så mycket att göra de sista dagarna innan hemfärden. Vi är ute varje kväll och jag jobbar hela dagarna. Från halv nio till fem varje dag! Jag jobbar just nu som ni kanske förstår. Willis härjar på mitt rum medan jag skriver och packar om vartannat. Tack och lov ska vi till parken snart och möta Liz och Malin och deras barn.

Solen skiner hela tiden och det är högsommarvärme. Jag solar på och börjar faktiskt att bli brun! Nej, inte röd, BRUN!!!